En av de vanligaste frågorna vi får i vår biodling är vad som skiljer den fasta honungen från den flytande. Här reder vi ut skillnaden.
All världens honung är flytande när den slungas ur honungsramarna. Innehållet i en burk fast honung och en flytande är exakt samma, det är hur biodlaren hanterar honungen efter slungningen som utgör den stora skillnaden.
Den flytande honungen är lite mörkare i färgen, och sägs generellt innehålla mer goda enzymer och antibakteriella egenskaper eftersom den är färsk. Flytande råhonung blir aldrig omrörd utan tappas färsk direkt upp på burk, det innebär att den har sina naturliga kristaller kvar.
Med tiden kommer kristallerna i honungen att växa och fogas samman allt mer, det kallas för att honungen kristalliseras. Detta syns med blotta ögat genom att honungen blir grumligare, får ljusa stråk och blir allt mer trögflytande. Till slut blir den helt kristalliserad, grovkornig, hård och ljus.
Kristalliseringsprocessen tar olika lång tid beroende på vilka blommor bina samlat in nektar och pollen ifrån. Generellt kan man säga att sent blommande växter och sent skördad honung på hösten håller sig flytande längre än en honung som skördats på tidig sommar. Det beror på att svenska blommor generellt innehåller mer glukos på våren och mer fruktos på hösten.
Flytande råhonung är en färskvara och ska ätas medan den bibehåller sin flytande form.
Den fasta honungen hanteras på ett annat sätt. För att den ska bli jämnmjuk och hålla sig len hela förtäringstidden slår man som biodlare sönder honungskristallerna genom att antingen röra om den maskinellt, eller genom att ympa den: att röra i en liten del redan fint omrörd eller ympad honung med redan krossade kristaller. Då sprider sig samma kristallkultur i hela honungsbatchen och gör honungen precis så len och mjuk som vi vill ha den. På Timmelsta honung eftersträvar vi en riktigt mjuk och len honung med så liten kornighet som möjligt, vi ympar all vår fasta honung.
Se också: Kan man göra honungen flytande igen?
